Är så ofantligt trött på mig själv, vill springa, hoppa och kräla bara jag kommer bort från mig. Allt går i samma mönster. Det är ett mönster av en nedåtgående spiral. Är ledig nu måndag och tisdag. Måndag så blir det sjukgymnastik och scoutmöte på vanningen. På tisdag så funderar jag på att låna bilen, ta kameran och köra så långt och så snabbt jag kan. Fan vill verkligen bort. Vill rymma från mig själv. Vill supa mig full och förlora mig själv. Creepy för jag har aldrig känt allt så här tydligt innan. Vill byta miljö och lära känna andra människor. Funderar på att avanmäla mig från sjörödshelgen som jag ska iväg på den 29-31 okt och sticka till något hotell. Se något nytt. Ströva i en okänd stad. Skita i allt vad vardag heter. Hade jag pluggat hade jag ryckt på axlarna och sagt att jag var skoltrött. Men nu är min anställning är på väg att ta slut har jag chansen att verkligen göra något annat. Fy fan för vardag.