fredag 29 januari 2010

sitter och tittar igenom Mikkas bdb, fan vad ont det gör.
Vad hade hon som inte jag har?

Helvete. Orkar inte mer. Smärta.

Tack Millie för peppande sms...

torsdag 28 januari 2010

100:de inlägget

Jag fick sova hela natten :) inget nytt barn i familjen som jag barnvaktar åt

Jag och syrran gick till kroksbäckskullarna och åkte pulka, på vissa sidor hade snön blåst bort helt och på vissa låg det i drivor så det blev knädjupt när man gick. Kul faktiskt trots att vi var nästan ensamma i backen. Vi åkte från högsta. Jag har inte vågat det innan.


Övningskörde i snön :) sladdade runt på en parkering, faktiskt lite kul.

saknar dig, men måste släppa det.

onsdag 27 januari 2010

oj hur en dag kan gå upp och ner och sen ändå bli spännande till slut?

Familjen som jag är barnvakt åt ibland ringde och undrade om jag skulle kunna komma dit ikväll. Deras minsting (som i skrivande stund, fortfarande befinner sig i mammas mage) var kanske påväg ikväll. Ja visst sa jag. Det tar ju ungefär en kvart att gå men visst. Ja okej, då väntar vi ca en timme och hör av oss om det är på allvar ikväll. Ja jaha okej sa jag som nästan var på väg ut genom dörren redan.

Jag packar snabbt ihop en väska så att jag kan sova där och ta barnen till skola/dagis i morgon bitti. Jag ser ju för jävlig ut, svullna ögon och rödgråtna kinder men vad gör det när ett barn förmodligen är påväg till vår värld :)

Satte mig ner och stirrade på telefonen. Jag var nog mer nervös än föräldrarna, det är ju trots allt deras tredje barn.

För ca 5 min sen så ringde mamman och sa att det verkade lugna ner sig nu men hon frågade försiktigt om hon fick ringa inatt om att ifall att... Ja visst svarade jag såklart. Så nu har jag ändrat till en hemsk ringsingal som jag vaknar av och har väskan färdig packad vid dörrren så får vi se imorgon bitti om det blev en hel natts sömn hemma eller inte.

Spännande

och bra för det skringrar mina tankar :)
För 3 veckor och en dag sen skrev du till mig: Snälla, jag gör vad som helst, snälla, kasta inte bort mig.

Och på din egen blogg stod det (samma dag):

"Älska mig som mest,
När jag förtjänar det minst
För det är då jag behöver det mest.

- någon smart person
Förlåt. Jag är beredd att göra allt du ber om. Och lite till. Snälla."


Och jag gjorde. Så helhjärtat och fullkomligt som jag bara kunde. Men till vilken nytta? För att bli sårad och totalt krossad, nu tre veckor senare? Be inte om något du inte vill ha!

"Mitt hjärta är ditt,
Ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.

Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när du gråter."
-Nils Ferlin

Kände inte du den spänning som fanns mellan oss? Jag tror du gjorde det. Jag tror att du tycker om mig också, tänk bara på alla gånger vi gått hand i hand, hållt om varandra, gått ljusspår, alla stunder på retro och alla tillfällen när vi tittat på film och bara myst. Visst blev det märkligt den senaste tiden men allt det andra finns ju hos oss också...

Ni ska veta att det gör ont att vara en liten snöflinga, singla vackert och långtsamt ner genom skyn och sen landa hårt mot asfalten och sen bli undanskottad och tramapad på...



Tog mod till mig och frågade honom idag. Men det gick som jag anade att det skulle göra, åt pipsvängen alltså. Jag talade om för honom att jag inte ville se honom på ett tag. Vi får se hur länge det kommer bli. Jag kommer sakna honom som fan. Jag tyckte så många gånger att det faktiskt var något mellan oss. En spänning liksom. Undra om han kommer sakna mig? Undra om han har hittat någon annan tjej att ha något på gång med. Kanske ex:et eftersom han umgåtts endel med henne igen, mer än när de faktiskt var tsm verkade det som. Han skulle ju träffa henne ikväll. Ibland är jag glad för snöstorm, jag hoppas att lokaltrafiken slutar gå så han får sitta ensam.





Känns inte alls som det var samma människa som pratade med mig i pildammsparken. Var gick det snett?

måndag 25 januari 2010

Paipercut

Fick ett sms av Rasmus idag som duktigt beskrev att han hade skurit ett köttigt sår i sitt finger, nästan klyvt det som han sa.. Creepy. Men härmapa som jag är så måste jag också , så på scoutmötet fixar jag ett snyggt paipercut i mitt vänstra pekfinger. Inte ett sånt som bara svider utan modellen djupare där det blöder ordentligt. Alla scouter hade roligt och frågade varför jag sprang runt med fingret i munnen. Men mötet gick bra iallafall.