oj hur en dag kan gå upp och ner och sen ändå bli spännande till slut?

Familjen som jag är barnvakt åt ibland ringde och undrade om jag skulle kunna komma dit ikväll. Deras minsting (som i skrivande stund, fortfarande befinner sig i mammas mage) var kanske påväg ikväll. Ja visst sa jag. Det tar ju ungefär en kvart att gå men visst. Ja okej, då väntar vi ca en timme och hör av oss om det är på allvar ikväll. Ja jaha okej sa jag som nästan var på väg ut genom dörren redan.

Jag packar snabbt ihop en väska så att jag kan sova där och ta barnen till skola/dagis i morgon bitti. Jag ser ju för jävlig ut, svullna ögon och rödgråtna kinder men vad gör det när ett barn förmodligen är påväg till vår värld :)

Satte mig ner och stirrade på telefonen. Jag var nog mer nervös än föräldrarna, det är ju trots allt deras tredje barn.

För ca 5 min sen så ringde mamman och sa att det verkade lugna ner sig nu men hon frågade försiktigt om hon fick ringa inatt om att ifall att... Ja visst svarade jag såklart. Så nu har jag ändrat till en hemsk ringsingal som jag vaknar av och har väskan färdig packad vid dörrren så får vi se imorgon bitti om det blev en hel natts sömn hemma eller inte.

Spännande

och bra för det skringrar mina tankar :)