För 3 veckor och en dag sen skrev du till mig: Snälla, jag gör vad som helst, snälla, kasta inte bort mig.

Och på din egen blogg stod det (samma dag):
"Älska mig som mest,
När jag förtjänar det minst
För det är då jag behöver det mest.

- någon smart person
Förlåt. Jag är beredd att göra allt du ber om. Och lite till. Snälla."

Och jag gjorde. Så helhjärtat och fullkomligt som jag bara kunde. Men till vilken nytta? För att bli sårad och totalt krossad, nu tre veckor senare? Be inte om något du inte vill ha!

"Mitt hjärta är ditt,
Ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.

Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när du gråter."
-Nils Ferlin

Kände inte du den spänning som fanns mellan oss? Jag tror du gjorde det. Jag tror att du tycker om mig också, tänk bara på alla gånger vi gått hand i hand, hållt om varandra, gått ljusspår, alla stunder på retro och alla tillfällen när vi tittat på film och bara myst. Visst blev det märkligt den senaste tiden men allt det andra finns ju hos oss också...